Hemskaste känslan
När man kliver in i stallet där vi brukade spendera all vår vakna tid i princip , att sitta i ridhuset jag ridit förmodligen tusen ggr i , att gå runt här. Och känna så mycket, det är som någonting inuti mig har dött. Det är så mycket glädje med detta stället, men det är även så mycket tårar. Men just nu så mycket obegriplig saknad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.. Inget kommer kunna ersätta saknaden efter srg, alltså jag önskar jag kunde förklara en känsla som tär på mig så grymt mycket. För det gör så förbannat ont, och detta var de bästa åren i mitt liv
snälla spola tillbaka tiden, jag kan detta ut och innan till
