nellygustavsson.blogg.se

 

Okej , 2015. så mycket känslor , förmodligen det mest känslosamma året i hela mitt iv. Jag lämnade min trygghet, var osäker, hittade lycka i fel tid, flyttade , flyttade hem igen , fann min trygghet och förlorade den igen. Alltså när jag tänker tillbaka på detta året, har jag mått så förfärligt bra i perioder, men också varit så så ledsen som det känns att morgondagen inte skulle komma. Vet inte hur jag ska börja detta inlägget iallafall , så skriver detta under olika dagar i december, får kolla tillbaka på blogginlägg och bilder för att få tillbaka känslor och minnen. 

Men det absolut första som dyker upp i mitt huvud är världens bästa vecka tusen gånger om

Tiden började rulla på , student mössan kom , klänningen som jag suktat år efter kom och satt som en smäck, dagarna var bestämda och kunde räknas på en hand. Mina och Annikas hästar flyttades hem till mig en dryg vecka innan studenten skulle äga rum.

Sen dagarna innan , jag och annika red ut här i skogarna i landeryd, vi åkte landeryd-halmstad-varberg-landeryd-vbg-gbg-landeryd-varberg-tanum-landeryd-varberg och landeryd åter igen på loppet av 3 dagar. fantastiskt sjukt roliga dagar om inte detta var början på vårt slut. 

Dagen innan studenten var jag och A här hemma i landeryd och fixade håret, hämtade grejer osv. Sedan var det dags att spendera sista natten i Varberg tillsammans. och vi båda sov ingenting.. Vi skulle inte upp förrens 7 på studentdagen och då hade vi ändå 2 timmar på oss med allt innan vi skulle va på champange frukosten , men vi båda vaknade nog runt 5 tiden ,vaknade upp och vi båda kände nog att det är slutet, men också början på något nytt. men för att va helt ärlig? jag kunde och kan inte se positivt kring detta. för mig var studenten ett slut, ett slut på den dröm och saga jag levt i 3 år , ett slut på the time of my life. 

Så dagen var där, vi begav oss mot frukosten , och jag tror på helt allvar att vår klass aldrig haft sån sammanhållning som den dagen, och shit så fort dagen gick och på bara ett ögonblick somnade jag och annika i göteborg, för att dagen efter vakna upp och bege oss hemåt igen. 

men lördagen, dagen efter var det dags för student mottagning hos mig. och dom som verkligen betyder något i mitt liv tog sig tid att komma, farmor och farfar, mormor, yvonne o mojje, annika och gunner  med familj och niklas och marie med familj , MINA ! och ANNIKA!!! , markus med familj och även alfred min granne och barndomsvän sen födseln med familj . alla var där och alla kramade mig  tack åter igen för att ni kom allihopa! betyder otroligt mycket för mig verkligen.

I vilket fall , vi skålade champange och åt tårta, och allting gick fint , jag fick fantastiska presenter , och jag höll mig på mattan , tills jag fick den sista presenten. En bok formerad som sammanställande av min tid i Varberg och på SRG , då sprutade tårarna , framför alla, jag trodde inte äns jag skulle kunna visa mig så svag. Men då brast det , jag var både ledsen och glad med tårarna , men inuti brändes tusen nålar, tusen bitar som föll isär och lämnades kvar i varberg tillsammans med mina minnen ,

Dagarna efter mitt firande åkte vi upp till tanumshede (strömstad) och firade annika och hennes tvillingbror som sprang ut då , hade några fantastiska dagar i bohuslän , god mat och sjukt fin utsikt, sena kvällar och mycket prat . så bra som livet bara kan va. men jag visste att snart skulle vi skiljas åt.. 

och mycket riktigt , så kom dagen när Annika  lastade hästarna här på gården , och jag kommer ihåg det som om det vore 1 minut sedan , när hon rullade ner på vägen , bilen fullpackad , för att åka ner till malmö där hästarna skulle transporteras vidare till Englandl. Det va som något försvann inom mig , för även om vi är och alltid kommer vara bästavänner och hon är min twinie, så är det inte samma sak att spendera varje minut varje dag varje vecka med någon, till att nu ses 2 ggr om året i princip. 

Sommaren gick , Kralia las ut på annons, tog 2 dagar sedan var hon besiktigad , provridenoch hade åkt.Finaste finaste hästen , en häst på miljonen. saknar henne något enormt <3 

Men ja , sommaren rullade på , jobbade en hel del men umgicks faktiskt mycket med vänner, roliga nätter och kvällar, händelserika upplevelser och mycket känslor. Det blev 1 september och flyttlasset gick ner till skåne. Där spenderade jag de kommande 6 veckorna, hade en underbar tid där och har lärt mig en massa, och är evigt tacksam för min chans. 

 

Jag och Gappe flyttade hem igen , med en hel del tankar i huvudet på mig angående min vita häst, som i dåläget var den svåraste gåtan jag någonsin mött. Förstod inte vad jag skulle ta mig till, stackars gappe.

Det blev slutet av Oktober och den fruktade dagen var där, dagarna vid min födelsedag- körkorts proven. Men jag klarade det och VILKEN lättnad. Fyllde då även 18år och det firades i göteborg med fina vänner.

Åkte som en sista utväg till stefan på hälsa och helhet i Kungsbacka , och där hittade vi orsaken till allt. Chockvågor på det, och nu är han som en ny häst. Bakbenen börjar komma utåt bakåt, han är lugn och bara väntar, det är som dag och natt. Började även träna för Niklas Haking nu i December, vilket är något av de bästa jag gjort. Är riktigt nöjd och ser fram emot ett fortsatt tränarskap under 2016. 

Kort och gott sagt, en stor livsförändring under detta år iom. jag lämnade min trygghet och mina vänner i samband med studenten, men jag har gjort mig själv riktigt stolt under detta året. 

Jag klarade av körkortet på första försöket , tog hästskötarexamen, klarade min tappskokompetens samt började få igång hästsäljandet lite smått. Har även tagit tag i min egen träning vilket har gett mig så mycket bra. 

Jag måste även säga ett stort tack till min familj över allt, alla flyttar fram och tillbaka , och framförallt allt deras fix och slit kring studenten. Även ett stort tack till mina fantastiska vänner, och alla upplevelser jag haft under årets gång. 

 

Nu blickar vi framemot ett 2016, ett nytt år med nya möjligheter. Jag väljer att tänka positivt, leva på gårdagens träningskänsla med en utvecklingsbar gaprido. Jag hoppas att detta året blir något alldeles extra, och att jag i slutet av nästa år känner mig nöjd över mina prestationer och vart jag befinner mig i livet. 

Nu börjar ett nytt kapitel , och detta ska bli vårat. även om de tre musketörerna har delat på sig